Vilopaus?

Vi åker tåg genom Sverige,
jag och kärleksungen,
massa orter susar förbi,
alla inbäddade i ett vitt lugn,
jag försöker tömma huvudet på surrande tankar,
försöker nollställa kroppen,
jag behöver verkligen vila,
komma ifrån verklighetens alla orosmoln för en liten tid,
andas annan luft,
se andra vägar,
leva i en annan värld,
är det möjligt?

Tåget är ganska mycket försenat,
jag satt på centralen och kände lite lycka över irritationen som bubblade i kroppen,
lycka för att det var irritation över världsliga ting,
ett I-landsproblem och jag kände lycka,
är det bra eller dåligt kan man ju undra,
jag väljer att se det som bra,
det är skönt att få vara lite normal för en stund,
en vanlig gravid Linda med vanliga bekymmer,
så väldigt skönt.

Liten verkar gilla att åka tåg,
vaggades snabbt till sömn av tågets lunkande,
själv sitter jag och lyssnar på tonåringarna som tagit över vagnen,
herrejösses,
jag kan inte säga att jag längtar till Litens tonårstid,
inte alls faktiskt,
jag blir skärrad av bara tanken,
kan man trycka på någon form av knapp som gör att tonåren försvinner?

Nu --> verklighetsvila!
// Linda