måndag 3 januari 2011

Älskade Bästa Liten!

Älskade bästa Liten,
din mamma har vandrat på många trasiga vägar,
jag har gjort många trasiga val,
jag har sårat fantastiska människor på de trasiga vägarna,
(flera finns trots allt kvar- det säger ju en hel del om hur fantastiska de är),
jag har gjort saker som jag är så fruktansvärt ostolt över,
jag har gjort saker som jag verkligen ångrar för det har inte gett någonting mer än smärta,
men jag har också sett till att lära mig av alla de sakerna,
jag har jobbat hårdare än hårdast för att förändra det destruktiva,
jag har bestämt mig för att den vägen jag för så länge sedan valde är helt fel för mig och de mina,
den är bara destruktiv,
och det är inte jag,
jag är faktiskt ganska konstruktiv,
även om det kan bli bättre.

Jag vet att du behöver gå dina egna vägar,
göra dina egna misstag,
och det ska du,
men mitt mål i livet kommer bli att hålla dig borta från just den världen,
det är ingen väg du behöver ta,
den är så destruktiv och otäck att jag får ångest bara av tanken,
och jag ska göra vad jag kan för att hålla dig undan den,
det lovar jag dig.

För gräset är inte grönare på andra sidan,
och sina handlingar ska man stå för,
hur fel de än är,
hur ont det än gör,
hur mycket skada de än gör någon annan,
så är det din förbannade skyldighet att stå för de och att ta ditt ansvar,
det kommer vara mitt mission in life att lära dig,
för jag vill för allt i världen inte att du ska behöva gå en sekund i mina gamla skor,
den ensamheten som den världen bygger i ditt inre,
den ska du inte behöva ta över,
den epoken är slut,
den stannar här och nu!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar