förlåt min Älskade Liten.

Älskade Liten,
jag kämpar så för att komma förbi,
försöker låta allt passera igenom mig,
vara i det,
så att det ska försvinna,
men det tar tid,
och det gör ont,
nu börjar så tiden att bli knapp,
beslut måste fattas,
och svaren som kommer till mig är inte de jag vill,
mitt älskade lilla hjärta.

Jag har sedan han lämnade oss tänkt att jag måste tänka på dig,
att jag måste se till ditt bästa,
att mina känslor i det här inte får spela någon roll när det kommer till dig,
för din pappa är din pappa,
och han borde vara med på sakerna som är kvar tills du kommer,
så att du har båda dina föräldrar,
och när du kommer till världen,
så som du förtjänar,
det har jag tänkt,
hur ont det än gör i mig,
så har jag velat det,
men älskade hjärtat mitt,
jag vet inte om det går,
jag kommer att gå i tusen bitar,
och det går inte,
för du behöver ha en hel mamma när du ska ta dig ut,
annars kan det bli farligt för dig,
kommer du någonsin att förstå hur jag tänker?

Jag vill inte hålla din pappa utanför,
jag försöker inte straffa honom,
jag vill verkligen att han ska vara där,
för dig,
men han har trasat sönder så mycket,
och tiden är alldeles för kort för att jag ska hinna bli hel,
och det gör mig så förbannat ont,
och vansinnigt jävla arg,
för det här förtjänar inte du,
inte på något sätt,
men jag kan inte göra mer än så här,
hur mycket jag än vill,
så kan jag inte,
förlåt.