torsdag 29 juli 2010

jobb?

Ledig,
länge,
jag.

Som bäddat för trubbel,
javisst.

Sju veckor,
det kan hända mycket på den tiden,
speciellt inne i mig,
storm och kaos,
ett beslut har iallafall fattats,
nu ska bara konsekvenserna lösas.

Kluvet men skönt,
svårt fast lätt,
irriterande men förlösande,
ångestfyllt men lyckligt.

Pedagog ska jag inte arbeta som,
det är beslutet.

Jag vet,
galet,
tokgalet till och med,
men likväl sant.

Idag var jag så hos öronläkaren,
domen var inte kul,
men det han sa visade ur en annan synvinkel att förskollärare inte är min grej,
jodåsatteh.

Ni kan andas nu igen,
jag ska arbeta detta året,
ta mig igenom vikariat som jag lovat,
försöka landa i beslutet,
leva lite mer än jag har gjort,
gå ett par kurser,
chilla.

Jag måste sluta vara så förbannat rädd,
det har den här sommaren lärt mig,
så det så.

(tacksam för hjälp i yrkesval, jag har nämligen inte en aning. Nä, ni ska ju inte tro att mitt finurliga inre ger mig en lösning eller ett alternativ. Nope. Så jobbar vi inte. Vi bara meddelar att den här vägen är helt fel och att den inte ger mig ett skit samt ett läkarintyg på kassa öron. Thanks!)

Jag äter lite middag medans jag tänker,
ciao.

med kärlek
Linda

söndag 4 juli 2010

teater?

Jag klär sakta av mig lögnerna,
kränger illusionerna tätt kring kroppen,
hånglar med ångesten,
skickar fingret åt ensamheten,
dansar tango med tårarna,
lycklig som få?

Min önskan,
din längtan.

Tragik på radion,
trasigt,
brokigt.

Orden trasslar in sig i alkoholens dimmor,
allt för att orka igenom charaderna,
nej tack.

Stopp.

Likt valfenor dansar vi på himlens skära nedgång,
letandes efter famlande händer,
förbjuden frukt,
tårfyllda avsked,
en vanlig vardag?

likheternas olikheter,
de skrämmer,
varför?

lördag 3 juli 2010

long time no see.

Solen värmer mig,
frukosten har just lagt sig till rätta i magen,
jag kastar en blick mot väggkalendern,
3 juli står det med stora svarta bokstäver,
det tar en stund för huvudet att fatta,
3 juli,
hur gick det till?

Våren har varit intensiv och tuff,
krävande och kämpande,
jobb och ångest,
stora beslut,
envishet,
tårar,
men nu sitter jag här på min balkong med ett lugn i kroppen,
en känsla av den djupaste ro,
det kommer bli bra det här.

En veckas semester ligger bakom mig,
sex veckor ligger framför mig,
fantastiskt.

Vi har hunnit med en tur till Stockholm,
vi firade midsommar där med alla våra fina pappa-släktingar,
mina ögon fällde djupa glädjetårar när min älskade farfar och hans syster träffades igen,
hon grät och sa att det var den finaste överraskningen i hela hennes liv,
en sådan genuin lycka lämnar inte mig oberörd,
aldrig nånsin.

Med många nya minnen i bagaget körde vi åter mot Ystad,
där införskaffade vi oss en ny bil,
en Volvo,
så nu är vi vuxna på riktigt,
and i like it.

Jag ska alldeles strax bege mig mot första riktiga hänget på stranden,
jag bjuder på lite bilder från midsommar och återkommer med mer text ikväll!

Med kärlek
Linda