tegelsten i huvudet.

...hans pappa är inte med längre, han lämnade de för en annan...

Jag hör min vän säga de orden som om det vore det mest naturliga i världen,
smack,
som en tegelsten i huvudet,
tystnad.

Jag har valt att säga som det är,
överallt,
alltid,
jag vill inte att folk ska hitta på egna versioner,
men nu,
ibland,
så vill jag låtsas,
jag vill vara vanlig,
jag vill att lilla A ska få vara vanlig,
då gör det ont,
ruggigt ont,
när det kastas fram sådär.

Nu får ni gå hem och visa era pappor...

som att få en tegelsten i huvudet,
igen,
smack.

Sorgen river i bröstet,
min vän säger högt att lilla A får visa sin morfar,
trycker min hand,
klappar lilla A på magen,
allt för att lindra,
hon förstår vad de där orden gör med mig,
finaste.

Märkliga liv,
du slutar aldrig att förundra mig.

Hand i hand med sorgen,
hand i hand med glädjen,
så är livet,
för alla.

Jag tar foton på mitt barn,
förtvivlat,
desperat,
lägger in i datorn,
skriver in hans adress,
trycker på sänd,
gråter,
och undrar hur fan det kunde bli så här?

Kryper ner bredvid mitt barn,
han kryper nära mig,
jag tar hans hand i min,
älskade skatt,
det blir bättre,
tegelstenarna kommer bli mindre,
de är redan mindre ibland,
faktiskt.

med en flaska vatten.

Så.
Nu är det gjort,
jag gick dit,
till den gamla lyan,
vår lya,
första gången i år,
jag har helt enkelt inte klarat av det innan,
men nu är det gjort.

Agaton sov i vagnen,
mina steg har aldrig förr känts så tunga,
jag höll hårt om vattenflaskan jag hade i handen,
försökte fokusera på vattnet som sköljde ner gråten,
ett steg i taget,
jag gick förbi,
på gången utanför,
tittade upp på balkongen,
såg glimtar från vårt gemensamma liv,
kände glädjen i hjärtat från när vi köpte den,
första natten där,
alla fina stunder,
planerna på vårt gemensamma barn,
som sedan blev till,
drömmarna,
det som jag trodde var våra drömmar,
så nära,
men ändå så långt borta.

Så kom dagen då allt tog slut upp,
varje sekund spelades upp,
sveket,
skammen,
chocken,
sorgen,
ilskan,
ångesten,
paniken,
allt var där,
allt kom upp,
i slow motion,
i mitt huvud.

Intensiv sorg.
Intensiv ilska.
Intensiv ångest.
intensiv smärta.

Jag kräktes i en papperskorg,
vände,
och gick min väg.

Så,
nu var det gjort,
då tar vi nästa steg.

Vilket är det?