Älskade Liten i vecka 30 (29+0)

Hej hjärtat,
du växer därinne,
jag växer härute,
fantastiskt häftigt,
nu närmar sig den stora dagen,
vår dag,
då vi möts på riktigt,
härute,
öga mot öga,
hand i hand,
som jag längtar,
men det vet jag att du vet,
för jag märker att du redan känner mig väl,
älskade busunge.

Idag var vi på Kängurun,
där kommer vi vara en gång i veckan nu,
där får jag prata av mig och gråta en massa,
det är inget farligt,
bara något bra,
i slutändan,
så du behöver inte vara orolig,
det märkte jag att du var idag,
och det förstår jag,
men det behöver du inte,
tjejerna där vill oss bara väl,
okej?

De är inte oroliga,
snarare lite imponerade av mig,
kan du tänka dig Liten,
idag sa de att jag är väldigt klok,
och att jag kommit långt,
jag berättade för de om alla mina rädslor,
de som du och jag brukar prata om när jag är sådär bedrövligt ledsen,
men de lugnade mig,
de sa att de vet att jag kommer göra det som är bäst för mig och på så sätt även det som är bäst för dig,
för det har de märkt,
att jag tänker på dig först,
alltid,
och att det inte finns några tankar på hämnd eller straff i mitt huvud,
jag vill bara veta att jag gör det som är rätt för dig,
och för mig,
bra va?

Vårt liv blev inte som jag tänkt mig,
inte på något sätt,
jag kan inte ge dig det jag allra helst vill,
och det gör mig ofantligt ont,
och det kommer göra ont i mig länge,
till viss del för alltid,
men det betyder inte att vi inte kommer få det bra,
för det kommer vi,
vi kommer få det helt fantastiskt bra en dag,
jag kommer bli hel,
på ett nytt sätt,
och du kommer också bli hel,
på ditt sätt,
och vi kommer hitta nya vägar,
skapa oss nya mål,
bygga nya drömmar,
tillsammans,
när vi är redo,
och det kommer vi att bli,
det vet jag,
det lovar jag.

Bara fortsätt vara den du är,
bäst i världen alltså,
så blir allt bra.

Jag älskar dig Liten,
härifrån och till stjärnorna och tillbaka igen,
oändligt alltså.

// mamma