söndag 28 mars 2010

om att vara modig.

Det är varmt i lokalen,
tryckande varmt,
sådär varmt att jag i vanliga fall får ångest,
men inte nu,
inte ikväll.

Jag stirrar med forskande ögon,
lyssnar med hela kroppen,
känner med varje cell,
jag skrattar,
jag gråter,
jag skrattar igen.

Det kunde ju lika gärna varit jag,
så tänker jag,
i två och en halv timme,
som om hon talar från min själ,
jag blir nästan arg ett tag,
som om jag har patent på den storyn,
dumhuvud.

Mer än en gång vill jag kräkas,
hon kom för nära,
berörde lite för djupt,
plockade fram lite för mycket,
men med skrattet som redskap.

Jag tittade mig runt,
mannen snett nedanför torkade en tår,
kvinnan med den stirriga klänningen skrattade så hela stolen hoppade,
och den där gnagande känslan av ensamhet försvann för en stund,
poff,
jag delade helt plötsligt det innersta med massa främmande människor,
fantastiskt.

Helt plötsligt kommer sorgen,
tar min hand och gråter med mig,
klappar mitt kalla inre,
kramar mitt sargade skratt,
smeker min skakande kropp,
för att lika hastigt försvinna igen.

Så kommer istället styrkan och sätter sig bredvid,
torkar mina tårar med sin yxbeklädda hand,
klappar mig på bröstet,
nyper mig i kinden,
viskar starka ord i mitt öra,
för att lika hastigt försvinna igen.

Sådär fortsätter det,
hela föreställningen igenom,
alla känslor kommer och går,
helt galet.

Så tänds lamporna och vi går ut,
ut i en Marskall kväll,
vandrar hemåt,
bortåt,
mot.

Fy fan vad jag är modig.
det är du också.
// Linda

fredag 26 mars 2010

jaha.

dagar som detta förbannar jag mitt val att bli ätstörd,
det tär,
det gör ont,
och tårarna tar inte slut.

fan för självdestruktivitet.

jag
vill
inte
mer
just
nu.

och vad ni nu än gör så bli inte ätstörda för maten kommer ni fan inte ifrån,
aldrig nånsin.

torsdag 25 mars 2010

Födelsedag

Är det en vanlig dag?
Är det en vanlig dag?
Nej det är ingen vanlig dag för det är Åsas födelsedag.
Hurra hurra hurra!

Grattis bästaste,
jag hoppas du får den bästa födelsedagen nånsin,
det är du såååå värd! (5 år till 30, hoho!)

I love you
PUSS

//Linda

torsdag är lika med städdag.

Första dagen som jag jobbat 75 %,
det går fint,
men jösses vad trött jag är efter en dag,
helt tokigt,
men jag låter det vara så nu,
jag får helt enkelt bara vila lite extra.

Lägenheten är nu nystädad,
mor min kommer nämligen imorgon,
vilket innebär akut städpanik,
samma visa varje gång,
hopplöst faktiskt,
men men,
tjejhelg står på schemat,
tummen upp för det,
yes.

Min man åker till Frankfurt imorgonbitti,
världens största musikmässa ska besökas,
kul för honom,
ångest för mig,
haha.

Ja alltså hade ni varit hemma hos oss så hade ni förstått min lilla ångestattack,
vi har ohyggligt många instrument och teknikprylar,
bara tanken på att få hem fler gör mig yr,
och fler kommer det att bli,
trust me.

Eller,
låt mig säga så här:
OM J kommer hem UTAN några saker så kommer jag blir uppriktigt förvånad,
jag har aldrig träffat en större teknik/musik-nörd som honom,
han är besatt min lilla skatt,
så den här mässan är ju en DRÖM för honom.
(det var visst därför han blängde pest-blickar på mig när jag var magsjuk. Tänk om han hade missat resan..?)

Han kom hem från Gambia med sex stora instrument lixom,
från Afrika,
han flög över hela världen med en hel j***a orkester i instrumentväg,
klart han kommer göra det från Frankfurt också,
så är det bara.

Jag går därför här hemma och njuter av utrymmet,
två dagar har jag på mig,
katterna likaså,
vi går här och andas i kvadrat,
haha.

Well,
time will tell.

Nä,
nu ska här mysas och sen sova,
klockan ringer tydligen ohyggligt tidigt imorgon,
örk.

med kärlek
Linda

onsdag 24 mars 2010

pics.
















Vi är sega här,
lite efter-sjuka-lata,
så vi vilar.

tisdag 23 mars 2010

KattFnatt

Jag delar mitt hem med tre andra individer,
en man och två katter,
finaste familjen kallar vi oss,
oftast. (haha)

Idag tänker jag ägna mig åt de två fyrbenta familjemedlemmarna,
Else och Esther,
Else är döpt efter min mamma för deras personligheter är så lika,
Esther för att det är ett fint namn,
enkelt!

Att leva med katter är dock inte enkelt,
aldrig nånsin,
inte våra iallafall,
de är ibland så egensinniga att jag blir tokig,
dock minns jag inte mitt liv innan de?!

Else är egentligen en panter,
och antagligen lite människa,
typ Panter-Einstein-människa,
läskigt.

Hon är projektarbetaren som hatar att ha tråkigt,
hon gör leksaker av tapetern,
klättrar på köksskåpen,
öppnar dörrar,
snor strumpor,
sover på skohyllan,
gömmer sig i väskor/påsar,
kastar sig ut så fort ytterdörren öppnas,
stiger upp 04 varje dag och hoppar på dörrar tills vi vaknar bara för att HON har tråkigt,
kelar bara när HON känner för det vilket är ytterst sällan.

Hon är katten som flyttade sin stubbe genom hela hallen, satt på den tills jag kom hem från jobb å öppnade ytterdörren för att då hoppa över mitt huvud,
hon puttade även upp fönstret på vår inglasade balkong och hoppade ut,
hon älskar skrivaren till Js stora förtret (den låter ju, rör sig OCH är förbjuden att röra om man inte heter nåt på J)
hon satt i mammas kakelugn i tre dagar för att sedan fånga en mus och tittade då ytterst oförstående på mamma eftersom vi inte hade möss i Malmö. Stadskatt- javisst! haha!

Den andra då,
Esther,
hon är ingen panter eller människa,
hon är en katt-dam,
en sådan som sover 89 % av dagen,
gnäller när hon är vaken,
vägrar dricka ur skålen- det ska vara rinnande vatten,
ska kelas HELA tiden annars lackar hon ut,
hon ÄR helt enkelt drottning,
spatserar från rum till rum med svansen i vädret och nosen likaså,
skickar blickar som kan döda om man gör något som inte passar damen,
får ett par frispel varje dag med sin syster för att sedan återgå till att sova (helst på J eller mig),
hon lyckades dock klättra upp i ett träd en gång- men föll ner som en säck potatis,
tokkatt.

Dock de bästa katterna nånsin.

(så länge du inte frågar oss klockan 04.00 när Else kör sin morgonritual eller när de ger sig på Js instrument eller när de bajsade i min pappas säng eller när de tog sönder Anders prydnassaker och kissade i hans soffa eller när de river ner tapeterna eller när de (läs;Esther) skriker sig igenom dagarna eller när de kloar på vår nya säng eller när de läs;Esther står utanför toalettdörren och vrålar när man ska kissa eller när de hoppar upp på köksbordet för 1000e gången bara för att jävlas eller när man kommer på de med att dricka ur mitt vattenglas på bordet genom att doppa ner tassen...)

En annan sak som beskriver deras egensinne ganska tydligt:
De kommer ut från sin toalett och blänger som aldrig förr för att vi kanske missat att göra rent just den dagen,
man känner sig urusel och städar genast upp,
då kommer båda två,
hoppar ner i lådan och bajsar,
vilket gör att jag städar igen,
då kissar de,
jag städar igen,
då bajsar de,
ungefär där har jag lackat ur och gått därifrån,
efter spatserar de sjukt nöjda över att de fått mig att dansa efter deras lilla j***a pipa,
IGEN!

Historierna är många och långa,
galna och roliga,
mer än en gång har vi tänkt tanken att sälja de på Blocket (J hotade med det inatt faktiskt) men bara för en sekund,
det är faktiskt helt omöjligt att tänka sig livet utan de i det långa loppet,
de är en del av det här hemmet,
de står för all underhållning och det mesta kelet,
jag
är
trots
allt
lyckligt
lottad
som
får
dela
mitt
liv
med
den
stora
kärleken
och
de
bästa
katterna.

Jag är för övrigt kräkfri,
lite febrig,
mör i kroppen,
illamående,
men vid väldigt gott mod.

Glöm inte att le mot någon idag,
med kärlek
Linda

Ps. har försökt lägga upp bilder på katterna i inlägget men det bara strular så nu skiter jag i det. Ds.

måndag 22 mars 2010

en vanlig måndag?

Klockan ringer tidigt,
sambon gnyr irriterat och vänder sig bort,
sträcker mig efter mobilen,
spana igenom lite nyheter,
stapplar upp,
en som jag tror vanlig dag lixom.

Dusch,
frukost,
klädval,
packa träningsväskan,
mata katterna,
kela med katterna,
smink på,
vax i håret,
pussa kärleken hej då,
springa nerför trappan,
kolla klockan,
satan jag är sen,
J ropar något fint från sovrummet,
svårt att höra då min enda tanke är:
SPRING Linda,
mot toaletten,
NU!

Ja och där har jag varit sen dess,
på taoeltten alltså,
kräkandes,
inte okej som Å hade sagt.

Herr maginfluensa har intagit mig,
tack,
verkligen tack.

Alltså få saker hatar jag men att kräkas är en av de,
det är det absolut värsta jag vet (iallafall idag...annars är jag nog inte riktigt så ytlig!?)
jag lixom kräker av att kräkas,
vidrigt.

Kommer ut från toaletten och möter Js nyvakna ansikte:
Hur gick det, älskling?
Eh, ja jo det gick fint snyftar jag lite lätt förtvivlad!
Varpå han säger JAG får absolut INTE bli sjuk nu och ser helt upprörd ut.
Behöver jag ens skriva att jag inte svarade på det?
Sen dess har jag kräkts och han har tittat på mig som om jag har pesten eller något annat farligt.
Kul, verkligen.

Nu är han dock förlåten för han kom hem med magsjukevänlig mat (även om det inte stannade så länge i mig!) och geléhjärtan och choklad och ett leende på läpparna.
Han är trots allt bäst min J.

Esther har legat på mig större delen av dagen,
grymtat irriterat när jag rusat mot toaletten,
blängt när jag kommit tillbaka,
för att sedan börja spinna när jag ligger still,
märkliga varelser det där.

Känner mig,
trots kräk och pestfyllda blickar,
oerhört tacksam idag,
speciellt tacksam att jag är född och uppvuxen i Sverige,
läser en bok som inte kan lämna någon oberörd,
Tusen Strålande Solar av Khaled Hosseini,
jösses amalia,
jag får återkomma,
med mer ord,
för just nu finns inga som kan beskriva mina tankar på ett vettigt sätt,
frågan är om det nånsin kommer gå?

Läs,
begrunda,
tänk om.

Det har jag gjort.

med kärlek
Linda
(som har de bästa av vänner, den finaste killen, de coolaste katterna och ett fantastiskt hem!)

söndag 21 mars 2010

hård som sten, mjuk som smör.

Ibland kommer det som ett knytnävslag i magen,
det far runt i kroppen som en inre blödning,
jag hinner inte värja mig,
smack säger det.

Sorgen.

Den mörka sorgen som finns därinne,
den rusar fram,
som ett skenande lok,
swosh.

Oftast är det när jag inser konsekvenserna av det som varit,
när jag förstår hur långt in det sitter,
många av mina värderingar kommer ju ifrån det,
så klart,
då gör det ont,
galet ont.

Jag har blivit ganska hård,
tankarna är rätt mycket svart eller vitt när det gäller vissa saker,
relationer är ett sådant exempel,
det är svårt,
tillit sitter långt inne,
jag litar egentligen bara på mig själv,
iallafall i vissa avseenden.

Obra.
Ogeneröst.
Ovänligt.
Egoistiskt.

Ikväll fick jag svar på tal,
han drog mina tankar till sin spets,
svart på vitt,
hade vi inte suttit i bilen så hade jag nog kräkts rätt ut,
av skam,
av sorg,
av ilska.

Jag slår hårt på mig själv i det inre,
men bara en kort stund,
sen poppar ordet upp,
acceptans.

Då kommer tårarna,
men bara på insidan,
bra Linda,
gråt ut skiten,
ta i det,
känn på det.

Tänk så det kan bli.
acceptans. ACCEPTANS. AcCepTAnS.

ikväll tänker jag vara ledsen över hur jag blev,
men med tanke att någon dag kunna se förbi det,
förändra.

Så det så.

med kärlek
Linda

torsdag 18 mars 2010

låt oss börja om, tillsammans.



















Hon ler,
fångar molnen,
kastar de ifrån sig,
andas,
njuter.

Det har varit en del tunga moln,
kanske lite väl många,
men nu börjar de att lätta,
oftast kan hon se igenom de,
hon använder sin röda pärm,
håller kärleken hårt i handen,
och kramar sig själv hjärtligt varje dag.

jag kan,
jag vill,
jag vågar.

välkommen ombord
//Linda