paus.

Livet i overklighetsbubblan fortsätter,
kuratorbesök,
barnmorskebesök,
och idag även psykiaterbesök.

Han sjukskrev mig ett par veckor för kris och stressreaktion,
jag fick först mala igenom hela min sjukdomshistoria,
så nu är jag mer än trött,
men jag lever.

Jag vet inte riktigt vad jag mer ska skriva nu,
jag bara hoppas,
djupt och innerligt,
att hans välmående-förälskelse-affär är väl värd all den här skit som jag och Liten tvingas igenom,
någon gång,
någonstans,
kanske jag kan förstå meningen med det här,
men just nu känns allt mest bara som en lång mardröm.

God jävla Jul.

PS. och ja, jag vet att jag just nu är ohyggligt bitter och mörk men jag känner att med tanke på omständigheterna så är det okej just nu.