söndag 26 december 2010

Insikter?

Jag försöker tänka ut vilket som känns värst,
vad som gör mest ont,
men det går inte så bra,
allt gör ju bara vansinnigt ont,
hela tiden.

Men Insikten att din kärlek aldrig var på riktigt,
att den aldrig varit lika djup som min,
att jag aldrig varit lika viktig för dig som du är för mig,
den skulle kunna ha ihjäl mig vilken minut som helst om jag bara lät den.


Något hände nämligen i mitt inre i somras,
en insikt djupare än aldrig förr,
när plusset visade sig på stickan,
då visste jag,
(det jag egentligen vetat sedan första gången jag träffade dig)
att min kärlek för dig var på riktigt,
djupare än så blir det inte,
Liten var den största bekräftelsen på det,
är den största bekräftelsen på det,
och du om någon vet hur stort det är för mig.

Därför vet jag att din kärlek för mig aldrig varit på riktigt,
för då hade du inte gått din väg,
du hade stannat kvar och försökt reda ut det som blev fel,
tagit tag i problemen istället för att fly,
för det gör man när något är på riktigt,
och Liten är på riktigt,
hur många du än ligger med nu,
hur mycket du än försöker fly,
så finns Liten och jag,
vi kommer aldrig försvinna,
och den insikten kommer nog göra dig ohyggligt ont en vacker dag,
för en sak vet jag med säkerhet,
verkligheten kommer alltid ifatt,
förr eller senare.

Ibland önskar jag att det fanns en trolla-bort-knapp,
något att trycka på så jag fick vila huvudet från alla bilder och känslor,
att jag kunde trycka bort alla mina känslor för dig,
att jag kunde känna att du inte är värd en sekund till av min tid,
att jag kunde göra som du och bara gå min väg,
men så sparkar Liten i min mage och verkligheten kommer ifatt,
min kärlek för dig lever ju i min mage,
älskade Liten finns ju i allra högsta grad,
och är en ständig påminnelse om att det var för riktigt på mig,
och det vill jag aldrig någonsin trolla bort,
så jag stannar här,
i verkligheten,
i smärtan,
i sorgen,
i ångesten,
i ilskan,
i förtvivlan,
i paniken,
i hopplösheten,
i ensamheten,
och den totala lyckan som min älskade Liten ger mig,
för jag är inte lika feg som du,
och jag vet (inte alls egentligen, men jag väljer att lita på de runt mig som säger att det kommer gå över)
att efter regn kommer alltid solsken,
så länge man inte fuskar,
och det har jag slutat med,
för livet är så mycket mer än det,
Liten är så mycket större än det,
och det tänker jag visa Liten,
varje dag,
så länge jag lever,
för störst av allt är kärleken.

1 kommentar:

  1. Kommentaren jag skrev igår, gäller också idag. Du skriver så vackert att det gör ont i mig!
    Kramar/E

    SvaraRadera