Long time, no see.

Tiden tickar iväg som aldrig förr,
Liten växer,
jag växer,
snön faller,
julen närmar sig,
året går mot sitt slut,
jag hinner inte riktigt med,
men det ordnar sig,
en dag i taget,
som alltid.

Tiden just nu känns viktigare än någonsin tidigare,
så jag försöker landa i varje ögonblick,
men det är svårt,
ruggigt svårt,
jag hoppas helt enkelt på att övning ger färdighet,
för jösses vad här övas på livet i allmänhet och nuet i synnerhet,
allt känns liksom lite galet men på ett bra sätt.

Karriärspöket börjar ge sig men några frågetecken finns kvar på stjärnhimlen,
men vad vore livet utan de där frågetecken?

med kärlek
// Linda