ingenmansland

Igår gick jag från klarhet till klarhet,
det gjorde ondare än ondast,
men det är alltid bättre att veta,
jag avskyr att leva i ingenmansland,
det tär mig sönder och samman.

Det finns ingen respekt eller omtanke i den kroppen mot mig och Liten,
egot har tagit över allt,
så nu räcker det.

Nu går jag också min väg,
suddar ut alla bilder,
tar bort,
raderar.

Det finns inget att minnas,
det har aldrig funnits,
allt var bara ett luftslott,
och nu är även det borta.
(kvar finns bara min kärlek och den fyller ingen funktion mer än att den gör mig illa)

Jag har min älskade Liten,
efter idag är det bara det som räknas,
och det är inte så bara,
älskade vackraste Liten,
som jag längtar efter dig,
nu är det du och jag MED livet och världen,
alltid.

Gud hjälpe mig igenom denna dag