mardröm, önskedröm, dröm?

han sitter i mitt kök,
håller i mitt barn,
vårt barn,
reser sig och går sin väg,
med mitt barn,
vårt barn.

jag skriker,
bönar och ber,
men han rör inte en min,
han bara går.

jag hör Litens förtvivlade gråt i trapphuset,
jag hör mitt egna förtvivlade vrål,
men kan inget göra,
jag känner mig bunden,
fastlåst.

Jag vaknar av mitt egna gråt,
handen ligger krampaktigt på magen,
Liten vänder sig oroligt därinne,
jag badar i svett,
jag stirrar på klockan,
illamåendet kommer plötsligt,
jag rusar till toaletten,
stoppar ner huvudet i toalettstolen,
tömmer magens innehåll,
tårarna dunsar i vattenytan,
jag sätter mig upp,
det iskalla golvet ger mig kalla kårar,
jag spolar huvudet i kallt vatten,
borstar tänderna,
undviker spegeln.

Jag kryper ner i sängen,
låter tårarna dansa fritt,
återigen,
stirrar i taket,
frågar ut i luften:
hur kunde det bli såhär,
hur kunde den stora kärleken sluta i sådan vidrighet,
hur kunde vår gemensamma önskedröm bli till en rad mardrömmar,
jag förstår inte?

Inga svar,
bara tom tystnad,
eko i huvudet.

jag vänder på mig,
lägger Litens spelande räv på magen,
får några varma buffar inifrån,
sluter ögonen,
klappar försiktigt på min skatt,
och somnar om.

tid Linda,
ge det tid.