fel.

oj jaha,
barnet var inte planerat?
eh jo, väldigt...

ni hade inte kännt varandra så länge?
4,5 år...

Inte bott ihop så länge?
2 år...

jaha, då är han väldigt ung?
nja eh han är 29...

Vilken jävla skitstövel,
skönt att du slipper honom,
du är värd någon mycket bättre,
jag har aldrig hört en sådan vrickad historia,
det måste ju vara något fel på honom?

Hon skruvar på sig och letar efter några andra bra ord,
men det finns inga,
det blir en klapp på axeln och ett- det kommer du fixa kanon för du verkar så stark!

Jag skrattar lite generat,
säger något ohörbart,
innan jag smiter iväg,
stänger in mig på toaletten,
sjunker ner på golvet,
och låter tårarna komma.

Jag undrar hur många av denna sortens konversationer jag har haft dessa tre månader,
det går nog inte att räkna,
men känslan efteråt är alltid densamma,
ren och skär skam,
vilket gör mig tokig,
det är inte jag som ska sitta på toaletten och gråta av skam,
det är så jävla fel,
så fruktansvärt jävla fel.