hej min lilla skatt,
nu är du nästan trettiofem veckor gammal,
häftigt,
jag älskar min lilla mage,
din lilla bubbla,
men nu längtar jag väldigt efter dig,
så nu hoppas jag att tiden går lite fortare,
så vi snart kan kramas på riktigt.

Alla väntar med spänning på att få veta vem du är,
mer än Liten då alltså,
det känns konstigt att du inte alltid ska vara Liten,
du är ju Liten,
världens bästa Liten,
så jag tror vi behåller det som ett mellannamn,
funkar det för dig?

Igår var det stort kalas för farfar Stig,
världens bästa farfar,
tänk att han fyllt 90 år nu,
det är mäktigt.

Kalaset klarade din mamma fint,
vi hamnar ju ofta i centrum nu,
du och jag,
alla vet vår situation,
morfar har fått berätta för att jag inte alltid orkar,
så det blir alltid lite jobbigt i början,
men när de märker att jag ändå är ganska lugn så släpper det,
vi får många komplimanger om hur fina vi är,
du har gjort min mage väldigt spetsig så den syns väldigt tydligt,
fantastiskt häftigt,
min stiliga lilla Liten,
som enligt barnmorskan inte är så liten,
haha,
kanske får döpa dig till Stor istället?

Idag fotade morfars kusin Bo oss,
läskigt,
men oj vilka fina bilder det blev,
så nu kan vi nog få en sådan fin tavla som jag vill ha i vårt sovrum,
bra va?

Tack för att du buffade på mig när jag blev generad,
Annica och Bo skrattade gott när de såg hur du dansade därinne,
sötunge,
tänk att du känner mig så väl redan,
så makalöst fint,
och dina klappar när tårarna rinner är ovärdeliga,
du är mitt alldeles egna solsken,
alltid.

Barnmorskan torkade mina tårar och minskade min oro i fredags,
hon sa att du inte tar skada av min sorg,
du verkar inte heller påverkad av stressen eller ångesten,
vilket känns väldigt skönt,
ditt hjärta bankar på helt opåverkat,
du växer (så det knakar!!),
blodtrycket är fint,
fantastiskt bra,
mitt vackerhjärta.

Jag känner när du märker av min oro,
jag vet vilka situationer som du reagerar på,
så jag försöker tänka på det,
därför gick jag inte upp till den gamla lägenheten,
det gillar du inte alls nämligen,
min kropp reagerar ju fortfarande väldigt fysiskt när det kommer till din far,
det kommer inte alltid vara så,
men det kommer nog vara så ett ganska bra tag,
så det är bra att du snart kommer ut,
då kanske du inte behöver känna av den reaktionen iallafall,
vi får öva oss helt enkelt,
på det nya livet,
vårt liv,
och ge det tid.

Nu får vi umgås lite till med farfar Stig innan han åker hem,
innan vi går hem till oss,
okej?

Jag älskar dig
// Mamma