sorgeperiod.

Jag har tydligen kommit in i en rejäl sorgeperiod,
det brukar man göra när allt det praktiska är löst,
så nu gråter jag sådär otröstligt igen,
det oroar såklart Liten,
vilket oroar mig,
så nu är det inte så mycket med oss,
vi lever,
det får räcka.

men de säger att det inte alltid kommer att vara såhär,
allt jag kan göra är att hoppas att de har rätt.

älskade älskade Liten,
försök att inte oroa dig,
mamma är starkare än vad det just nu verkar,
jag älskar dig,
mest av allt.