torsdag 17 februari 2011

iskallt piskrapp.

Jag hörde paniken i hennes röst,
jag hörde ångesten banka henne när hon skulle berätta,
jag kände hennes ilska,
så jag satte mig i fåtöljen,
la handen på magen,
och lät henne berätta,
orden stakade ur henne,
hade jag orkat hade jag försökt säga henne att det är okej,
det är inte hon som gör mig illa,
men jag förblev tyst,
lät bara tårarna trilla,
varje ord var som ett piskrapp..

Älskade Linda,
hon bor i er gamla lya nu,
bland dina saker,
så gå inte dit,
de träffades redan i augusti/september,
nu ska de bli sambos tio mil bort,
hon har lagt ut massa bilder på de på nätet,
älskade Linda,
jag är så ledsen,
så vansinnigt ledsen,
jag har inga bra ord,
de har passerat alla gränser,
de förtjänar varandra,
de är så vidrigt egoistiska,
du ska bara vara glad att han inte längre är en del av ditt liv,
hör du det,
älskade bästa Linda,
du är den starkaste jag vet.


en vecka sedan det samtalet,
älskade Liten,
jag är mållös,
stum,
tom,
men jag älskar dig,
låt oss fokusera på det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar