hård som sten, mjuk som smör.

Ibland kommer det som ett knytnävslag i magen,
det far runt i kroppen som en inre blödning,
jag hinner inte värja mig,
smack säger det.

Sorgen.

Den mörka sorgen som finns därinne,
den rusar fram,
som ett skenande lok,
swosh.

Oftast är det när jag inser konsekvenserna av det som varit,
när jag förstår hur långt in det sitter,
många av mina värderingar kommer ju ifrån det,
så klart,
då gör det ont,
galet ont.

Jag har blivit ganska hård,
tankarna är rätt mycket svart eller vitt när det gäller vissa saker,
relationer är ett sådant exempel,
det är svårt,
tillit sitter långt inne,
jag litar egentligen bara på mig själv,
iallafall i vissa avseenden.

Obra.
Ogeneröst.
Ovänligt.
Egoistiskt.

Ikväll fick jag svar på tal,
han drog mina tankar till sin spets,
svart på vitt,
hade vi inte suttit i bilen så hade jag nog kräkts rätt ut,
av skam,
av sorg,
av ilska.

Jag slår hårt på mig själv i det inre,
men bara en kort stund,
sen poppar ordet upp,
acceptans.

Då kommer tårarna,
men bara på insidan,
bra Linda,
gråt ut skiten,
ta i det,
känn på det.

Tänk så det kan bli.
acceptans. ACCEPTANS. AcCepTAnS.

ikväll tänker jag vara ledsen över hur jag blev,
men med tanke att någon dag kunna se förbi det,
förändra.

Så det så.

med kärlek
Linda