det läker här men vissa saker kan jag inte vänja mig vid.

jag stirrar på paketet i min hand,
läser texten,
tårarna börjar genast rinna längs kinden,
helvete med,
kommer jag aldrig vänja mig?

jag tror inte det.

när jag ser hennes namn bredvid hans namn sådär,
som om det vore det naturligaste i världen,
som om de vore kärleksungens föräldrar,
som om det var så det skulle vara,
då gör det ont,
så jävla ofantligt ont att jag skulle kunna skrika rätt ut,
men det kändes inte direkt okej att göra på ICA,
så jag grät,
och grät,
och grät.

förbannade dig,
om du bara förstod en tredjedel av allt du ställt till med så skulle du inte kunna resa dig ur sängen imorgon,
det kan jag lova dig,
förbannade egoistiska fega du,
far åt helvete.