teater?

Jag klär sakta av mig lögnerna,
kränger illusionerna tätt kring kroppen,
hånglar med ångesten,
skickar fingret åt ensamheten,
dansar tango med tårarna,
lycklig som få?

Min önskan,
din längtan.

Tragik på radion,
trasigt,
brokigt.

Orden trasslar in sig i alkoholens dimmor,
allt för att orka igenom charaderna,
nej tack.

Stopp.

Likt valfenor dansar vi på himlens skära nedgång,
letandes efter famlande händer,
förbjuden frukt,
tårfyllda avsked,
en vanlig vardag?

likheternas olikheter,
de skrämmer,
varför?