jobb?

Ledig,
länge,
jag.

Som bäddat för trubbel,
javisst.

Sju veckor,
det kan hända mycket på den tiden,
speciellt inne i mig,
storm och kaos,
ett beslut har iallafall fattats,
nu ska bara konsekvenserna lösas.

Kluvet men skönt,
svårt fast lätt,
irriterande men förlösande,
ångestfyllt men lyckligt.

Pedagog ska jag inte arbeta som,
det är beslutet.

Jag vet,
galet,
tokgalet till och med,
men likväl sant.

Idag var jag så hos öronläkaren,
domen var inte kul,
men det han sa visade ur en annan synvinkel att förskollärare inte är min grej,
jodåsatteh.

Ni kan andas nu igen,
jag ska arbeta detta året,
ta mig igenom vikariat som jag lovat,
försöka landa i beslutet,
leva lite mer än jag har gjort,
gå ett par kurser,
chilla.

Jag måste sluta vara så förbannat rädd,
det har den här sommaren lärt mig,
så det så.

(tacksam för hjälp i yrkesval, jag har nämligen inte en aning. Nä, ni ska ju inte tro att mitt finurliga inre ger mig en lösning eller ett alternativ. Nope. Så jobbar vi inte. Vi bara meddelar att den här vägen är helt fel och att den inte ger mig ett skit samt ett läkarintyg på kassa öron. Thanks!)

Jag äter lite middag medans jag tänker,
ciao.

med kärlek
Linda