Jag har låtit de ta ifrån mig min enda tryggheten,
jag har trampat ner mig under jorden för att vara till lags,
jag har vridit och vänt på mig själv för att jag helt enkelt inte orkat ta tag i det,
det har funnits mer akuta saker att ta hand om,
nu återstår ingen inspiration och inga idéer,
jag vill inte mer,
jag
vill
aldrig
mer
gå
dit.
Tårarna rusar ner för mina kinder,
varför blir jag aldrig nöjd,
varför vet jag inte vad jag vill,
varför ska jag vara så jävla komplicerad,
fundersam,
skeptisk,
besvärlig?
Jag vet överhuvudtaget inte vad jag ska göra.
//Linda
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hjärtat, jag är ett telefonsamtal bort <3
SvaraRaderaDu är inte besvärlig! Angående fundersam och skeptisk så är inte det något negativt hjärtegullet mitt... Man SKA vara skeptisk och fundersam när något framkallar sådant motstånd att man gråter, skakar och totalt låser sig.
SvaraRaderaEva sa det till mig förra veckan, när jag hade legat hemma och störtbölat för att jag inte fixade att gå på mitt seminarium. Hon kollade på mig och frågade om jag trodde det var normalt. Vadå, undrade jag. Alla känner väl lite motvilja ibland, fortsatte jag. Då upprepade hon sin fråga, om jag verkligen trodde att det var normalt att ligga och gråta en hel kväll för att man har lektion morgonen därpå. Njaaa, tvekade jag, jag överreagerade nog... Kände mig lite löjlig, slog ner blicken, och önskade att jag aldrig sagt något.
Vet du vad hon sa då? Att det inte är normalt. Att människor generellt inte gråter sig igenom dagarna för att de inte vill/orkar gå till jobbet/skolan/mötet eller dylikt. Det är inte så folk gör, och det är inte så det ska vara. Det är inte så man ska behöva ha det.
Så när man gör det så är man inte löjlig, man är inte jobbig, man är inte obeslutsam eller en lipsill, utan det är bara kroppens sätt att berätta att det räcker nu. Att det är dags att sakta ner. Att det är dags att prioritera. Hur mycket det än suger (jo, hon använde just det ordet), hur jävligt det än känns..
Lyssna på hjärtat gumman. Och låt aldrig något/någon få dig att må så dåligt, det är aldrig värt det. Aldrig någonsin.
Ring dig sjuk och sätt dig på ett tåg till Lund, så kan vi lipsilla oss ihop över en fika/lunch:)
PUSS